
Den insatta arbetssökande personen känner väl igen sig – vikten av erfarenhet. Ibland tenderar arbetsgivaren, eller rekryteraren, att dra det till sin spets: Vi söker nyexaminerade/juniora inom X-roll, helst med tre års erfarenhet av liknande yrke eller bransch.
Vad är det för något?
Och vad säger erfarenhet egentligen? En del, men långt ifrån allt.
Kompetens borde i stället vara benämningen man utgår ifrån – och där är erfarenhet bara en del av flera, om man väljer att bryta ner den i sina beståndsdelar. I alla fall utifrån den teori jag tror på. Talang, kunskap och attityd/inställning är de tre andra beståndsdelarna som tillsammans med erfarenhet utgör en människas, och en arbetstagares, kompetens.
Jag möts inte dagligen, men helt klart på veckobasis, kommentarer och/eller tankar om att erfarenhet borde trumfa allt annat. Inte ordagrant såklart, men underliggande. Både i mitt yrke, där jag verkar i en bransch som förändrats enormt mycket de senaste tio åren. Levde man enbart på sin erfarenhet på 10-talet har man troligtvis inte skyhög debiteringsgrad i dag. Jag möts även av kommentarer privat. Och jag har väl lärt mig att det tillhör. Beteendet finns inbyggt i erfarna människor – att de minsann ska visa vägen, ha rätt eller ha sista ordet. Lite som min hund alltid vill ha. Personligen har jag inga problem att ta hjälp, och självklart vara tillmötesgående, om någon tycks vara insatt i ett ämne. Men bara ibland.
Tiderna förändras ju.
Om det strular i konstruktionen på någon del av mitt hus – då vet minsann min granne bäst för han har bott i ett liknande hus i 40 år och råkade ut för samma felaktighet i slutet på 80-talet. Grannen i detta fall missar en viktig komponent i sin säkra ton. Förutsättningarna förändras. Materialval, konstruktionsstrategier och statliga direktiv. Förr byggde man med material som är strikt förbjudna idag, bara som ett exempel. Då är ju (uppdaterad) kunskap helt plötsligt den viktigaste komponenten jag eftersöker. Inte erfarenhet.
Barnuppfostran är en annan sak. Det finns väl inget ämne som erfarna personer tillåts tycka och tänka så högt om som det. Ibland omätligt tacksamt, ibland helt från en annan planet. Varför? Vetenskapen (kunskapen) går framåt. Det gör sällan mentaliteten hos erfarna tyckarna.