Stäng den stängda dörren.

Ett av mina inledande inlägg(!)berörde mina egna, och bitvis oanvändbara, iakttagelser kring hur människor kommunicerade i samband med att sociala medier tog över samhället. Visserligen en daterad iakttagelse, även fast jag gärna, omedvetet, fortsätter att analysera hur och varför människor väljer att uttrycka sig som de gör här på internet.

Denna gång vill jag upplyfta något mer kalibrerat mot nutiden.

Och det är inte bara jag som vill kalibrera mig, för även dagens användare tycks vilja kalibrera sig. Efter all språkmisshandel som existerande initialt tycktes det nå sitt max, för att sedan vända till att gemene användare på sociala medier skulle börja skriva korrekt utifrån konstens alla regler. Toppenbra!

Men allt positivt har ett negativt överslag. Så även här.

Om det ska hyllas, då ska hatten av.
Om något ska poängteras lite extra, då är det bokstavligen.
Eller.Om.Något.Verkligen.Är.Allvarligt.Ser.Det.Ut.Såhär.

Det som är tänkt som en genomtänkt formulering för att sticka ut, slår tillbaka och blir den direkta motsatsen. Den blir opersonlig och tillför egentligen inget värde. Exempelvis ska bokstavligen alltid tolkas helt konkret, och inte som ett allmänt förstärkningsord. Och heller inte bildligt. Skriver man att det bokstavligen brinner i knutarna så är elden lös. Inget annat.

Det är som att jag lever hållbart och tänker klimatkompenserat, fast båda egenskaperna i realiteten inte har någon knivskarp definition.

Och varför behöver detta redas ut? Vi ska mena det vi uttrycker. Hyllningar ska exempelvis inte generaliseras. Hyllningar ska komma från hjärtat. De ska menas, oavsett om det sker i tal eller i skrift.

Så behåll hatten på nästa gång.

Lämna en kommentar Avbryt svar