Jag är ohälsosamt road av att förstå hur, och varför, människor kommunicerar som de gör. Intresset (om det graderas så stort) uppkom när sociala medier tog över vårt samhälle. I samband med intåget insåg jag att vuxna, välutbildade och respektabla människor bitvis inte kunde hantera bokstäver och skiljetecken i skrift.
En första notis var överanvändandet av punkter i en mening som dök upp. En enkel fråga som:
”Hej, vad gör du?”
Ersattes med:
”hej vad gör du….”
Jag fascinerades av det där. Inte av människorna i sig kanske, utan företeelsen. För visst hade folk i allmänhet koll på det mest basala? Ville man bara upplevas slarvig? Eller världsvan i det forum som precis höll på att detonera av användare på skärmen framför?
Alldeles oavsett svar så är ett slarvigt intryck sällan något positivt. Det man kommunicerar är en del av ens image. En del av en själv.
Detta fenomen tycktes heller aldrig upphöra, snarare tvärtom. Slarvandet i formuleringar tycks föda ännu mera slarv. Det finns numera vetenskap som påvisar att människor i Sverige blir allt sämre på att stava och använda vårt svenska språk. En alarmerande trend i takt med att mer och mer av vår vardagliga kommunikation förflyttas från muntligt till skriftligt. Den är dessutom tillgänglig för alla. Hela tiden.
Så, vad vill jag med detta inlägg? Jag vill uppmana till två saker.
- Sluta slarva.
- Och bli mer medveten.
Det man gör ofta, blir man bättre på.
Läs på och läs innantill. Och läs från en värdig källa. Reflektera, se mönster, förstå rytm, ifrågasätt böjningar, ordval och luftighet i en text. Ifrågasättande är alltid bra.
Det skapar nämligen en medvetenhet.